Moa Sandberg

Hälsan. Alltid är det något. I våras var jag så lycklig i att inte har några krämpor så jag körde in i kaklet. Sen fick jag en hjärnskakning mitt i sommaren. Den har jag aldrig blivit bra efter. I måndags kuggade jag tentan som varit så viktig. Det är okej, jag hade knappt sovit på tre veckor på grund av ryggsmärtor under nattetid. Jag kunde inte sitta ner dagtid innan det på grund av ryggen vilket inte underlättade pluggandet direkt. Så först strul dagtid och sen nattetid, kroppen och jag kom inte överens den här hösten. Men det som varit absolut mest kämpigt har varit huvudet, att inte ha återhämtat mig. Från att vara väldigt högpresterande och kunnat sitta 10 h i sträck utan problem, nu blir hjärnan blomkål efter 2-3 h. Från att ha haft en välfungerande studieteknik till att behöva lära om under en så tuff termin som det varit? Jag har inte förstått själv vad det varit för fel, men har nu fått akut läkartid nästa vecka för att få hjälp. Känns även som att dyslexin blivit värre, tinn

Näst sista träningspasset innan jul gjort, oj vad jobbigt det var idag. Men kul såklart, tyckte absolut inte det där efter 4 varv, då var jag övertygad om att dö men det gick ju bra idag med. Imorgon blir det 05.30 passet med Clara, gosfrukost och sen kommer Olivia upp över dagen innan vi åker till Stockholm(eventuellt?) jag hoppas det.  Har tappat löpningen rätt mycket de senaste veckorna, har inte velat ge mig ut i mörker och regn. I tisdags var jag och Koda ute halva dagen, lekte och utforskade. Han älskar att springa med oss så tror det kan bli en bra löparhund av honom när han blir större. Tacksamt i Hässelby är att jag faktiskt kan fokusera på löpningen, längs mälaren. Koda kan vara hemma med mamma och pappa så jag kan få in några mil i dagsljus. Drömmen, vad jag saknar det.  Ser så mycket fram emot allt som kommer nu under en veckas tid, familjen, miljöombyte, vänner och vila. Lyckligt lottad att ha så mycket fint att se fram emot. Ska såklart plugga några h om dagen infö

Min mor påpekade att jag inte uppdaterat om Koda, eller hon fick mig att komma på att det borde jag kanske göra för er tre som läser. Koda mår jättebra, han är lite tjurig för att jag måste plugga så mycket som jag gör men han blir nog gladare på mig efter nästa vecka när tentan är skriven. Jag mår desto sämre, min rygg har börjat strula nattetid? Ilningar i höfterna som är det mest smärtsamma hittills med min problemrygg. Men det är bara fortsätta nöta rehab antar jag. Kan hända att jag var smärtfri, slutade rehaba och sen blev sämre igen. Känns det igen kanske? Samma melodi varenda gång, men nu ger jag mig fan på det då det gör så förbannat ont. I helgen var vi och åt julbord på Söderköpings brunn Niklas och jag, det var underbart mysigt. Matkoman efteråt vad inte helt rimlig men med lite julfilm och mys överlevde jag det också. Nu sitter jag och pluggar för livet känns det som, känns dels som att jag kan mycket men samtidigt ingenting alls. Nu kör vi veckan ut och skriver tentan

Helt slut. Skulle tränat imorse men kroppen sa strikt nej. Överväger en löptur i eftermiddag/kväll när Niklas kommer hem, får se vad kroppen säger. Ligger nu i sängen och har minst 10 A4 att skriva innan jag kan ta fredag. Kommer ju absolut att stensomna förr eller senare om jag ligger kvar här, men ryggen vill inte sitta idag, har för ont. Plugget går faktiskt okej, känns som jag börjat reda i det rätt bra för att få ut det väsentliga. Och att jag faktiskt förstår, det är en rätt skön känsla. I helgen ska vi ner till Söderköping och mysa, byta studiemiljö lite också, börjar tröttna lite på lägenheten. Koda mår inte jättebra för tillfället, han verkar ha ont någonstans och vi kan inte avgöra vart. Pratat med veterinär som sagt att vi ska åka in om han blir sämre. Usch för den här känslan, tänk att jag ska gå runt med den där oron resten av mitt liv nu? Att ha något att rå om så mycket, var kanske inte helt redo på den känslostormen. Men vi mår okej i nuläget. Älskade tuss. 

Två veckor till jävulstentan, jag har hittat motivationen igen och ser på något underligt sätt framemot dessa två veckor med 10 h plugg om dagen. Kul ju? Skämt åsido. Mår toppen i övrigt, marklyfte idag och har inte alls ont, overhead squats gick för första gången helt okej(?!). Studsade runt i eurofi på träningen idag och har nästan löjligt med energi. Somnade innan 20:00 igår så är äntligen utvilad! Koda är världens finaste och duktigaste hund, känns som att han verkligen hör hemma här hos oss och vi älskar honom så förbannat. Igår firade vi första advent med Saga och Simon, spenderades på julmarknad och sedan gjorde vi ett minijulbord. Helt klart välspenderad söndag. Nu ska jag ta tag i tentaplugget och duscha, blir givetvis bus i snön med Koda under dagen så vi får springa av oss lite. Bästa som finns. Min absoluta favorit. 

I söndags hämtade vi äntligen Koda! I stunden ligger han och sover efter en riktig busmorgon. Vi har snabbt kommit in i rutin och han är exemplariskt duktig, trodde inte i min vildaste fantasi att allt skulle gå så bra. Det är verkligen så himla mysigt och det känns som att han varit här sen alltid, världens finaste hund. Studiemotivationen börjar komma tillbaka nu också, trots att jag är döförkyld kämpar jag på. Mår något bättre idag men tror att det beror på mängden förkylningsmediciner jag stoppat i mig, så ska inte intala mig att jag är frisk än. Men jag satsar på att kunna träna igen på torsdag. Tänkte bara dyka in och säga att allt gått så bra med Koda, jag ska ta tag i plugget nu när han sover. Lagom rutin det där, han sover så mycket om dagarna så jag får en del gjort. Även om jag skulle kunna ligga och titta på honom hela tiden, så clychig är jag. Tur att jag har alla dessa sjukdomar att fokusera på. Nu skriver jag klart om diabetes innan lillis vaknar och det blir fullt ös

Mensvecka är det värsta jag vet, jag blir som en zombie. Även om det blivit mycket bättre och jag inte ligger med mördarmensvärk längre vilket är det enda jag kunde begära med tanke på hur ont jag haft. Livet fungerar ju igen, det är bara lite mer kämpigt dessa dagar. Nu är vi dessutom inne på sista området innan tentan, tentan jag måste sätta. Kuggade min första tenta i måndags vilket känns förvånansvärt okej? Visserligen är det en rimlig tenta att ha efter sig men ändå, det känns bra att ha den gjord så fokuset kan ligga på det riktiga monstret eller vad jag ska säga. Tänkte skriva allt klart denna vecka så jag bara kan fokusera på rent tentaplugg. På söndag hämtar vi lillis, jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag ifrågasätter verkligen allt, men det känns bra och det kommer att bli så bra. Känns så himla overkligt. Vi läser på och förbereder oss så långt vi bara kan i dagsläget, vi kan inte göra mer. Idag ska vi köpa det sista till hemmet för att "valpsäkra" lägenheten,

Halvvägs genom november, 9 dagar kvar till att vi hämtar Koda, 3 veckor kvar till första advent. Kom precis hem ifrån crossfiten, morgonpass i vanlig ordning och idag var kroppen absolut inte topp, hjälp vad jag kände mig långsam. Men det är okej det med, kände först att jag är värdelös för att jag inte kunde prestera som jag kanske gjorde igår men slog bort tanken lika fort som den dök upp, det går inte att alltid ha kanon dagsform. Viktigt att påminna mig själv om det just nu med all prestationsångest som konstant nöter. Praktiken är avslutad och jag är tillbaka i skolan, känns så skönt att träffa människor jag faktiskt tycker om. Denna vecka är en sådan där inte en kväll varit ledig och jag ser ingen i sikte heller, känns skönt att ha allt fullspäckat till att vi ska hämta Koda så jag kanske kan hantera längtan bättre, fokusera på annat. Helt otroligt hur mycket vi längtar efter den lilla tussen, visste inte att det gick. Det ska bli så mysigt. Löpningen har hamnat lite smått på

Måndagmorgon. Sista veckan på praktiken och det är nu jag känner att jag börjat komma in i det, dagarna kommer gå svinfort. Varit och hälsat på valpis i helgen, fortfarande överfylld av kärlek för den lilla klimpen. Nu är det mindre än 3 veckor till att vi ska hämta hem honom, känns så overkligt. Ännu mer overkligt är att jag har en tenta emellan? Har jag börjat plugga? Nej. Till något roligare, är mer eller mindre färdig med min ansökan till utbyte i Kenya! Wow. Ska bara korrläsas av någon utomstående så är det klart sen. Bara att skicka in. Tänk vad 7 veckor i Kenya med praktik kan ge? Skräckblandad förtjusning delux. Denna vecka ska jag träna, förhoppningsvis plugga lite, ha en rätt ledig helg och bara längta lite efter Koda. Har känt mig så himla hängig denna helgen och trott att sjukdom är på g att bryta ut men verkar ha klarat mig. Tror att det handlar om en kropp som behöver vila snarare än en förkylning då jag mår mycket bättre idag efter en heldag i sängen igår. Tror det

Nu börjar andra halvan av praktiken, det känns okej än så länge och jag är rätt laddad på resten av passen. Vet inte om jag är helt fungerande längre då jag sover så dåligt, börjat stressdrömma och då reagerar kroppen med att bli pigg när jag måste sova då det blir något ångestladdat runt just sömnen. Fått en natt ordentlig sömn på en vecka, men jag kämpar på. Tränar som en idiot också för att trötta ut vilket fungerar rätt bra och att hålla en vettig dygnsrytm. Sen kan nog vissa hävda att en vettig dygnsrytm inte är att gå upp 05.20 men jag mår som bäst då. Idag ska jag till sjukgymnasten igen, förhoppningsvis sista omgången. Men jag tror inte det. Haft rätt många bra dagar på rad nu men just igår och idag har jag haft rätt ont, just när jag började känna mig hoppfull. Men det går ju åt rätt håll, tidigare hade jag ännu ondare än idag dag ut och dag in. Annars då? På lördag ska vi hälsa på valpis och imorgon ska vi äta middag med ett gäng vänner. Helt rimlig helg känner jag. Tänk

Måndag morgon, helgen har spenderats i Stockholm och Gävle med familjen, urmysigt. Haft tre veckor med tuff teori och mycket att göra, nu börjar tre veckors praktik på sjukhuset och jag är så taggad. Å andra sidan är jag idag så nervös att jag nästan kräkts flera gånger, ska iväg på ett crossfitpass om 30 min för att kanske lugna nerverna lite, får se hur det fungerar. Det som är skönt är att det verkligen endast är praktiken att fokusera på, skoluppgifterna är klara och nu är det bara att upprätthålla kunskapen under dessa veckor så är jag redo för tenta-p när jag kommer tillbaka. Vet inte vart denna nervositet kommer ifrån, får jag gissa känner jag att jag inte kan tillräckligt ännu, att min egen insats under denna termin runt just det praktiska inte varit strålande. Men jag vet ju med mig att jag kan och är snabblärd så jag borde inte oroa mig, aldrig haft svårt med praktik. Men av någon anledning känns det annorlunda denna gång, aldrig känt så här förr. Hoppas det går över, och a

Ny vecka, kroppen har ännu inte återhämtat sig efter lördagens bravader. Illa. Längtar efter att ha vår lilla Koda att värna om istället för att röja runt och må skit i två dagar? Börjar sluta förstå syftet med det. Men kul hade vi iallafall. Jag ska om en timme till gymmet och hoppas träna bort denna känsla, och ta resten av dagen med storm. Ska springa en vända på stan, har äntligen tid hos sjukgymnasten för min havererade rygg och sedan en kvällsaktivitet med fadderiet. Ungefär så ser varenda dag ut denna vecka, satte mig och försökte få ihop en veckoplanering, få in träningspass och studietid, inte en ledig kväll. OCH jag flyger till Skottland på fredag till Olivia, det ska bli underbart! Det enda jag har lite småpanik över är min rygg, jag ska sitta på ett flyg i 4 timmar, aj aj. Hoppas på underverk hos sjukgymnasten idag. Livet rullar i övrigt på, börjar känna att jag har kontroll på skolan och att denna termin kanske kan gå runt ändå. Nu ska jag iväg och träna. Let´s go vec

Hej och godmorgon! Tänkte på saker som jag skulle vilja dokumentera och se tillbaka på och kom att tänka på min akne. För 2,5 år sedan började jag få små finnar, inget större med det, det var då min p-stav efter 7 år fick kroppen ur balans. Notera att jag varit väldigt välsignad under tonåren i aknevärlden och klarat mig otroligt bra. När jag sedan blev tvungen att byta min p-stav då det inte var hållbart för min kropp längre satte jag in en spiral med minst hormon på marknaden(efter kopparspiral då), i hopp om att så lite som möjligt skulle påverkas i kroppen. Oj vad fel jag hade, Våren 2018 hade jag plötsligt bölder i ansiktet, vägrade lämna lägenheten i perioder. Letade efter vad som helst som kunde hjälpa, under ett års tid gick jag runt med dessa, klämde dem då de gjorde otroligt ont för de satt så djupt. Jag vet att jag kanske borde gått till en läkare men nu gjorde jag inte det. Det lättade något i våras(2019), men det uppkom fortfarande frekvent, tacka gudarna för en bra hudvå

Säger godmorgon, fått in en uppgift i sista sekund och ska strax hoppa in i bilen och rulla till Linköping för en timmes möte. Varit i Stockholm under helgen för att fira födelsedagen med familjen, allt jag önskade vad en lugn mysig helg med familjen och det blev så. Att jag brände av dubbla träningspass igår också är bara en bonus, mår himla bra just nu.  Nu har jag lagt upp en plan för att kunna hantera kommande veckor, nyheten att vår valp är född kom igår på min födelsedag så dagen kunde inte bli bättre. Tänk att det blev en liten Koda som vi snart får träffa, toklängtar. Med tanke på valpen måste allt klaffa 100% med skolan, vi har räknat och vi kommer nog hämta honom mitt i tenta-p så jag måste tentaplugga nu, en månad innan alla andra, heja mig. Men det är det värt, det känns ändå görbart. Har saknat så mycket motivation men den dök plötsligt upp igen igår, tror att vår lilla hade något med det att göra. Det finns plötsligt ett riktigt vettigt syfte med att inte skjuta upp allt

Plötsligt började termin 3, som en jävla käftsmäll om jag ska vara ärlig. Nolle-p är slut och jag har seglat upp till patethimlen, startat upp året med sektionen däremot där det kommer hända lite kul så slutar helt med det studiesociala gör jag ju inte. Haft två helt magiska nolle-p veckor och det var det jag ville få sagt om det. Idag sitter jag frusen med varma tofflor och en stor mugg té, försöker läsa om hjärtsjukdomar men det tar emot. Det känns himla tungt att komma tillbaka till studietekniken nu, för helt ärligt så pluggade jag knappt i termin 2 så har kanske glömt hur man gör. Skämt åsido, jag kämpar på. Tror jag tycker allt känns extra jobbigt nu när kylan börjat slå till, fryser ju som ett as hela tiden? Svårt att fokusera då. Annars rullar träningen på, livet likaså. Ser fram emot de kommande månaderna med en skräckblandad förtjusning, mycket att se fram emot men kombinationen av att ha roliga saker som händer samtidigt som det kommer vara minst såhär intensivt i skolan

Hej Nollan, hej Moa för ett år sedan. Nu har nolle-p dragit igång och jag är din fadder, jag har spenderat hela våren tillsammans med de andra faddrarna och planerat dom här två kommande veckorna för att just du ska få en så bra start på universitetslivet som möjligt. Jag är ledsen om det är lite rörigt men vi gör vårat absolut bästa och hoppas att du har kul.  Igår läste jag igenom inlägg jag skrivit senaste året, det tog inte så lång tid då jag inte skriver så mycket längre. Hittade ett inlägg ifrån min första dag på nolle-p, nyinflyttad, hade sprungit en utforskningsrunda eftersom jag inte hade en aning om området, kände inte en kotte och var livrädd över att inte få några vänner. Allt har ju löst sig, skolan har gått bra och jag börjar om en vecka termin 3. När termin 3 är över är halva utbildningen förhoppningsvis färdig, ser fram emot detta läsår. Ryktet säger att denna termin kommer vara den tuffaste av alla, men det känns okej, vi stålsätter oss och jag har aldrig känt mig

Jag vet att jag inte uppdaterar för dig som fortfarande läser ibland, hej Saga, Karin och Mamma! Så tänkte lägga upp något för er skull, men även skriva av mig lite för min egen. Vilken sommar jag har haft, den startade med att jag nästan sprang ett marathon in i den berömde väggen. Drog ner på jobb och allt och bara levde lugnt i en månad. Är så tacksam över omgivningen som hjälpte mig att bromsa innan det faktiskt skulle ha varit försent.  När jag började må bättre fick jag hjärnskakning som jag ännu lider av en månad senare med migränanfall och sporadisk tinnitus(vet inte ens om man kan ha sporadisk tinnitus? det piper ibland helt enkelt, sjukt irriterande). Vi har klämt in en riktig semestervecka i slutet på Juli med familj, vänner och kärlek, det var helt kart en av de bästa veckorna på enormt länge. Jag och Niklas har firat två år ihop och lycklig är jag över att jag hittat en så fin kille att spendera livet med, han är min bättre hälft. I augusti har jag bara jobbat och mått

Insåg att det gått över en månad sedan jag skrev något, så känns det inte. Känns som att gått max en vecka. Tiden har verkligen gått orimligt snabbt och att det bara är 6 veckor kvar på termin 2 är svårt att greppa. Påskhelgen spenderades på landet och njutandes utav det varma vädret, har verkligen laddat batterierna till max och är redo för de kommande fullspäckade veckorna.  Måste ta reda på hur jag kan behålla den energi och lugn jag fått av de fyra dagarna av lantliv utan teknik, kanske det jag ska göra nu istället för att skriva IBU? Kanske båda. Ska hur som helst iväg och jobba ikväll vilket är rätt positivt. Faktumet att jag helt plötsligt jobbar mycket mer än förut hade jag inte reflekterat över förrän det slog mig igår, men det är ju inte så långt kvar på terminen så det går nog.  Sitter i nuläget på balkongen med bikini och försöker öka på den där brännan jag redan fått, fantastiskt hur mycket fräschare jag känner mig såfort jag får lite färg i ansiktet. Idag blev äv

Bakfull utan att ha druckit en droppe, är det vägen mot utbrändhet jag går? Eller slarvade jag med mat och sömn under endast ett dygn på vägen? Börjar inse vikten av att äta rätt för min kropp, sova mina åtta timmar och pressa in träningen i livet. Jag har aktivt valt att ta på mig allt jag har, det är mitt ansvar att hantera det också. Denna vecka har varit tung i huvudet, jag har fått prioritera och huvudet har inte hängt med alla gånger. En första vecka av praktik där huvudet måste vara med precis hela tiden och ta in alla intryck, känslor och kunskap. Jobbigare än jag kunde tro faktiskt. Idag är jag dock lite ledig, ska ta mig till gymmet och bränna av ett tungt benpass. Sedan städa undan lite, få i mig mat, fortsätta tvätta högen tvätt jag samlat på mig och se till att middag finns när herrn kommer hem. Lite kvalitetstid med honom innan han åker till Söderköping över helgen och min favoritpingla kommer upp och gosar. Riktig drömhelg jag vill ha huvudet med på, hoppas att ett tun

Nyhetsmorgon och frukost, har sovit helt fantastiskt. Vi tog beslutet att lämna mobilerna utanför sovrummet och köpa en väckarklocka, måste vara det mest geniala vi gjort. Jag ska bege mig mot Linköping och föreläsningar idag och känner att livet är okej. Ska planera upp min dag så jag får in lite studier också, hoppas att jag får igång min lilla dator så jag slipper släpa på den stora laptopen. Har fått in lite löprundor också, det är helt fantastiskt! Lagom långt med max 4 km, det känns helt okej, behöver verkligen fokusera på tekniken hela tiden men det är nog bra. Ikväll blir det spinning med Emeli och kanske lite gym, träningen flyter på så fint och jag känner hur min energi kommer tillbaka. Det enda som tynger är att jag inte kan tugga på ena sidan i munnen och måste ringa tandläkaren pga visdomstand som växer helt fel. Alltid är det något. Måste planera upp dagarna på ett bättre sätt då jag absolut inte tar tillvara på min tid på ett bra sätt, blir mest förbannad på mig själ

Tisdag idag, gårdagen var fullspäckad men himla bra. Sprang 4 km till gymmet och sen 4 km hem igen, hemvägen blev intervaller då jag tydligen helst ska springa intervaller nu i början, att få kort men intensiv träning för att inte belasta för hårt. Var redigt nöjd efteråt iallafall, och dagen blev ju bara bättre.  Min fina tös har bokat en norrköpingsweekend, Niklas åker ut och Olivia in. En sån där välbehövlig helg mitt i ett orimligt hektiskt liv. Skönt att ha något annat än praktiken att se fram emot som inte är alltför långt bort.  Termin 2 går verkligen lite för snabbt, har svårt att greppa att jag förhoppningsvis är 1/3 sjuksköterska i Juni. Juni är inte ens långt bort? Sommarjobbet är löst, och jag kommer jobba natt hela sommaren och absolut inte fungera som individ. Har dock sökt fram information och ska lägga upp mina dygn väldigt strikt för att fungera så bra som möjligt, ser lustigt nog fram emot det. Nya utmaningar gillar vi, 

Har börjat med mitt fördjupningsarbete som jag har muntlig tenta på på torsdag, det är bra mycket mer intressant än den stora delen av hemtentan jag suttit med innan. Börjar känna att jag är på banan igen, måste dock skriva upp varenda minut i kalendern för att allt ska kommas ihåg men det är okej. Det är ett gäng saker jag skjuter på som jag varje dag intalar mig själv att jag borde göra, typ yoga och läsa en bok. Slutar med att jag kryper upp i soffan med Niklas istället för yoga och somnar framför en serie istället för att läsa en bok, riktigt kassa vanor ändå. Ska idag till naprapaten för att kolla till knät, har börjat få ont på nya ställen i knät nu så vet verkligen inte vad prognosen kommer vara. Hoppas ju på att få börja springa korta sträckor, typ kunna transportlöpa till gymmet 1,8 km. Ska ta mig ut på en promenad snart, det är så löjligt fint väder ute! Känns så lustigt att jag knappt är i skolan längre. Vi har inte så mycket föreläsningar, det blir mest att jag sitter h

Lider av enorm löpningsabstinens, längtar ihjäl mig efter att springa i solen med bruttan bredvid mig på bilden. Insåg att på tisdag nästa vecka får jag ett ja eller nej, lustigt att jag blir så desperat efter bara två veckor, hade visserligen legat sjuk så har bara sprungit en gång på en månad. Idag när solen ligger på vill jag inget annat än att bränna av en mil och bara njuta, blir galen. Kanske blir en promenad, det är absolut inte lika kul och jag blir rastlös bara jag tänker på det, vi får se hur jag gör. Ska nog få med mig en Emeli som kan underhålla mig. Kommer iallafall ta på mig tjockaste tröjan och sätta mig på balkongen när solen når dit en stund för lite sol och kanske energi. Ikväll blir det spinning med Emeli och Josefin, så skönt att slippa göra det själv när man i princip fått det på recept "cykla minst 20 min/dag", då cyklar jag minst 1 h/dag. Kommer slita ut mig på mitt rehab, vem gör ens det? Tänker bli stabil, stark och snabb. Sitter fortfarande med

Svårsmält att jag bott här i ganska exakt ett halvår nu, gått en hel termin på sjuksköterskeprogrammet och klarat allt, är en månad in i termin två och tycker mest att skolan är tråkig utav bara helvete men det ska vara så första månaden i termin två säger ryktet så biter ihop. Det är en månad kvar av hektiskt liv, två tentor, saker med fadderiet, jobb, intron, knärehab och träning. Sen om exakt en månad börjar tre veckors praktik, längtar dit något brutalt! Hoppas på en bra placering. Tycker även det är svårsmält att resten av terminen kommer vara väldigt lugn när kommande fyra veckor är slut, känns enormt bra att kanske kunna jobba lite mer, köra lite nätter och ladda sparkontot.  Kommit att älska vår lägenhet, kan inte riktigt förstå ännu att det är vårt hem. Det är inte så stort men allt blev bara så himla bra! Vi har dock redan börjat prata om att måla om vardagsrummet i framtiden och det är så skönt att faktiskt kunna göra det för att vi känner för det. Tänk att vi ska bo hä

Alla hjärtans dag firades med bubbel och gos hemma, sedan en utemiddag med burgare och öl, kunde inte ha haft en bättre torsdag. I fredags tog jag mig i kragen och gick till en naprapat för att få bukt med mitt knä då jag började misstänka att det grundade sig i en snedhet i höften, hade visst rätt i det och behöver gå dit två ggr till och ruinera mig själv. Men allt för att slippa framtida problem, vill ju hålla hela livet och går det att åtgärda vid 23 års ålder är det ett lätt val att lägga pengarna på. Utöver det så känner jag mig rätt överrumplad, jag har så himla mycket att strukturera upp, nytt jobb, fadderi, skolan som jag inte alls är motiverad till just nu. Har en liten klump i magen över skolan, jag blir klar med allt men det är varken hög kvalité eller bra framförhållning på något. Måste ta mig själv i kragen och få fart på mig själv för helt ärligt så scrollar jag mest på telefonen när jag borde göra något vettigt, skämskudde! Tror det kan bli bättre nu när jag kommit ig

Nog är knät inte helt men jag mår fint ändå, är omgiven av så underbara människor så jag vet inte vad jag ska göra annat än att le. Sen fick jag ju min löpryggsäck idag också, som jag inte kan använda. MEN den sitter som en smäck och rymmer allt jag vill att den ska så nu är jag bara ännu mer motiverad till att komma på banan igen. Igår var ingen toppendag men jag kände mig rätt snygg, därav den översta bilden i inlägget. Idag är jag desto gladare efter en start på hemtentan, en härlig lunch med Niklas och hans mamma, satt kvar med Eva- Lena och snackade skit nästan i två timmar efter att Niklas gått tillbaka till jobbet, tacksam till en så underbar svärmor. Hämtade sen ut min ryggsäck på Ica och skuttade hem i vårsolen med en podd i öronen. Ska nu fortsätta lite på tentan och ladda upp inför ett spinningpass med en kompis, älskar när jag har någon att gå på de passen med då jag har svårt att ta mig dit själv, gillar egentligen inte spinning, men kan ha börjat se en tjusning i det

I söndags klämde jag in 11 km varav 7 med Sofie, tog milen på 57 minuter och var glad över det eftersom det var premiär efter sjukdom. Dock fick jag känningar i knät igen, vaknade igår och kunde knappt gå efter att ha tagit en kort promenad och började inse att det inte är att leka med när man knappt kan gå längre efter lätt belastning. Har dragit på mig ett rejält sk. löparknä, insett att jag inte ska springa på en månad utan bara rehaba och jobba upp flexibilitet och styrka, sedan börja igen sakta men säkert. Tog mig på ett yogapass med Emeli imorse och det var obehagligt hur ostabilt benet var så jag har en hel del att jobba på nu. Imorgon blir det spinning för att upprätthålla konditionen och de två passen får bli mina go to framöver. Får se det som att det är kul med variation, har ju sagt att jag ska yoga mer frekvent och nu har det plötsligt blivit nästan nödvändigt. Är rätt nedstämd över att jag inte kan springa eller ens gå längre sträckor, det är trots allt min fristad oc