Mitt i hösten 2019.

Nu börjar andra halvan av praktiken, det känns okej än så länge och jag är rätt laddad på resten av passen. Vet inte om jag är helt fungerande längre då jag sover så dåligt, börjat stressdrömma och då reagerar kroppen med att bli pigg när jag måste sova då det blir något ångestladdat runt just sömnen. Fått en natt ordentlig sömn på en vecka, men jag kämpar på. Tränar som en idiot också för att trötta ut vilket fungerar rätt bra och att hålla en vettig dygnsrytm. Sen kan nog vissa hävda att en vettig dygnsrytm inte är att gå upp 05.20 men jag mår som bäst då.

Idag ska jag till sjukgymnasten igen, förhoppningsvis sista omgången. Men jag tror inte det. Haft rätt många bra dagar på rad nu men just igår och idag har jag haft rätt ont, just när jag började känna mig hoppfull. Men det går ju åt rätt håll, tidigare hade jag ännu ondare än idag dag ut och dag in.

Annars då? På lördag ska vi hälsa på valpis och imorgon ska vi äta middag med ett gäng vänner. Helt rimlig helg känner jag. Tänk att det är 3,5 vecka kvar till att vi får hämta vår Koda? Det känns så overkligt. Längtar som idioter.

Det är så roligt med crossfiten, dels har jag nu kunnat börjat mäta förbättringar där men jag har också blivit en mycket starkare löpare. Ville bara dokumentera det här för att kunna se tillbaka på det och se att det var här jag kände att jag börjat utvecklas.

En mil en frostig morgon innan jobb, helt magiskt.