När livet vänder.

 Jag skrev senast i Juni. Jag har helt ärligt inte gått tillbaka och läst vad jag skrev då, vill skriva det här så opåverkat som möjligt. Kommer gå tillbaka och läsa så snart jag klickat på "publicera". Det här inlägget skriver jag för min egen skull, jag tror inte det är någon som läser här längre egentligen heller. Det känns bara så skönt att skriva av mig nu, jag känner att det är dags. 

I början på Juli gjorde jag och Niklas slut, det var och är en skitig historia som jag inte tänker dela med mig av. Det jag däremot kan säga är att även om jag ibland kan önska att saker såg annorlunda ut idag så hade jag inte gjort något annorlunda. Trots en otroligt labil period med säkert tusen snedsteg, är det erfarenheter jag inte skulle vilja vara utan. Nu är jag mest stabilt ledsen och det har tagit otroligt hårt på mig, allt har blivit väldigt utdraget och det är först nu 3 månader senare vi kunnat gå helt skilda vägar. 

Kombinerat med separationen har jag vantrivts på jobbet, det var redan i Maj jag storgrät var och varannan dag och ville säga upp mig. Nu har jag faktiskt gjort det, jag har även dragit på mig en sjukskrivning då min hjärna helt enkelt inte fungerar längre. Så just nu söker jag nytt jobb där magkänslan inte skriker nej, men först ska jag återhämta mig några veckor. 

Jag behöver en nystart, jag behöver distans och jag behöver få vara stabilt ledsen. Jag är bara glad över att den labila perioden är över. Jag känner mig nu mitt i allt det här väldigt harmonisk, jag är äntligen på ett ställe där jag i grunden mår bra. Många har trott att jag skulle flytta hem till Stockholm igen, det ska jag inte. Jag äger just nu lägenheten själv och ska sälja den, flytta mer centralt och bygga upp mig själv här hemma i Norrköping. 

Det känns som att jag hittat hem i den här soppan, och även om den här sommaren och varit både kaotisk och jobbig har den varit helt fantastisk. 

Bildbomb från de senaste månaderna med människor jag är så fruktansvärt lycklig att ha i livet, livets vinst.