Kör bara kör.

I söndags klämde jag in 11 km varav 7 med Sofie, tog milen på 57 minuter och var glad över det eftersom det var premiär efter sjukdom. Dock fick jag känningar i knät igen, vaknade igår och kunde knappt gå efter att ha tagit en kort promenad och började inse att det inte är att leka med när man knappt kan gå längre efter lätt belastning. Har dragit på mig ett rejält sk. löparknä, insett att jag inte ska springa på en månad utan bara rehaba och jobba upp flexibilitet och styrka, sedan börja igen sakta men säkert.

Tog mig på ett yogapass med Emeli imorse och det var obehagligt hur ostabilt benet var så jag har en hel del att jobba på nu. Imorgon blir det spinning för att upprätthålla konditionen och de två passen får bli mina go to framöver. Får se det som att det är kul med variation, har ju sagt att jag ska yoga mer frekvent och nu har det plötsligt blivit nästan nödvändigt.

Är rätt nedstämd över att jag inte kan springa eller ens gå längre sträckor, det är trots allt min fristad och bland det bästa jag vet. Känns ändå skönt att jag inser mina begränsningar och faktiskt fokuserar på att bli hel igen, det hade aldrig hänt för några år sedan, även om det verkligen suger just nu.