Det är okej.

Hälsan. Alltid är det något. I våras var jag så lycklig i att inte har några krämpor så jag körde in i kaklet. Sen fick jag en hjärnskakning mitt i sommaren. Den har jag aldrig blivit bra efter. I måndags kuggade jag tentan som varit så viktig. Det är okej, jag hade knappt sovit på tre veckor på grund av ryggsmärtor under nattetid. Jag kunde inte sitta ner dagtid innan det på grund av ryggen vilket inte underlättade pluggandet direkt. Så först strul dagtid och sen nattetid, kroppen och jag kom inte överens den här hösten. Men det som varit absolut mest kämpigt har varit huvudet, att inte ha återhämtat mig. Från att vara väldigt högpresterande och kunnat sitta 10 h i sträck utan problem, nu blir hjärnan blomkål efter 2-3 h. Från att ha haft en välfungerande studieteknik till att behöva lära om under en så tuff termin som det varit? Jag har inte förstått själv vad det varit för fel, men har nu fått akut läkartid nästa vecka för att få hjälp. Känns även som att dyslexin blivit värre, tinnitusattacker och huvudvärk har kommit titt som tätt, men mindre frekvent nu, 3 veckor sedan sista tinnitusen så det är ju positivt.

Har efter mycket eftertanke kommit fram till att det är okej att det inte går helt bra under mina omständigheter, allt annat är ju klart. Jag mår bra, jag är både stolt och glad över att jag tagit tag i det och ska få hjälp och att de bedömde att jag ska få en tid så snabbt.

Nu ska fokuset ligga på att må bra och ha en bra balans i studierna och livet, för sjuksköterska ska jag bli.

(en liten parantes, lyfte idag för första gången min egen kroppsvikt i marklyftet(8repsx5) efter ryggskadan och gick därifrån helt smärtfri, den julklappen räcker för mig)