Så blev vi tre.

I söndags hämtade vi äntligen Koda! I stunden ligger han och sover efter en riktig busmorgon. Vi har snabbt kommit in i rutin och han är exemplariskt duktig, trodde inte i min vildaste fantasi att allt skulle gå så bra. Det är verkligen så himla mysigt och det känns som att han varit här sen alltid, världens finaste hund.
Studiemotivationen börjar komma tillbaka nu också, trots att jag är döförkyld kämpar jag på. Mår något bättre idag men tror att det beror på mängden förkylningsmediciner jag stoppat i mig, så ska inte intala mig att jag är frisk än. Men jag satsar på att kunna träna igen på torsdag.

Tänkte bara dyka in och säga att allt gått så bra med Koda, jag ska ta tag i plugget nu när han sover. Lagom rutin det där, han sover så mycket om dagarna så jag får en del gjort. Även om jag skulle kunna ligga och titta på honom hela tiden, så clychig är jag. Tur att jag har alla dessa sjukdomar att fokusera på. Nu skriver jag klart om diabetes innan lillis vaknar och det blir fullt ös igen.