Dig älskar jag.

Farsdag, det är inget vi brukar uppmärksamma i vår familj. På samma sätt som jag tycker att Alla hjärtansdag är helt värdelöst och det säger jag inte bara för att jag är halvbitter och singel. Jag tycker att man ska visa kärlek till sina medmänniskor och de man tycker om alla dagar om året, överraska pojkvännen med en picknick på vardagsrumsgolvet en regnig lördag, köp blommor till mamma en grå tisdag och bjud pappa på middag en trist torsdag.

Anledningen till att jag väljer att lägga upp ett inlägg idag i hyllning till alla fäder där ute beror på att det idag är 19 år sedan min morfar gick bort, han som fick vara min morfar i drygt en månad. Jag kände honom aldrig, som jag har förstått det träffades vi bara en gång när jag var nyfödd. Jag fyllde 19 år för drygt en månad sedan, och jag skulle velat växa upp med en morfar, jag skulle velat lära känna honom. Jag skulle velat lära känna både min morfar och min farfar, tyvärr blev det inte så. Jag fick växa upp med en fantastisk pappa istället och jag hoppas att vi har många många år kvar, för dig älskar jag.

För 15 år sedan mekade vi bil i den Australienska öknen, jag och min far.