För att jag kan, vill och ska.

Idag höll det inte längre, jag höll inte längre, satt för andra gången och grät på bussen till skolan, väl i skolan går jag in på en skoltoalett och kräks, inte på grund av att jag är sjuk utan på grund av att jag har sån ångest över precis allt och bara vill krypa upp i min säng, bli omhållen och få höra att saker och ting kommer lösa sig utan att jag behöver göra något åt min situation.

Vilket drömscenario det skulle vara, att slippa ta tag i saker som gör ont och att det bara skulle lösa sig av sig själv. Tyvärr fungerar livet inte så, att jag skulle behöva krascha helt för att faktiskt förstå det behövdes för jag har inget val längre, jag gör människor jag bryr mig om besvikna, jag gör mig själv besviken och arg men har inte gjort något för det bättre, bara gömt mig under täcket och hoppats på det bästa.

Nu är det dags för förändring, dags att krypa ut under täcket och möta världen och alla berg jag har att bestiga, fokusera på att få en normal vardag med rutiner och på att må bra, säga nej till mig själv när jag inte orkar och sluta tro att jag har superkrafter.