Frågetecken

Ångesten, alla saker jag vill göra, samtidigt som jag vill starta mitt liv på riktigt. Jag vill läsa upp de där kurserna som sket sig i gymnasiet, jag vill söka till högskolan, jag vill flytta, jag vill utbilda mig. Jag vill påbörja mitt liv.

Ta det inte fel nu, jag gillar mitt nuvarande jobb. Men vetskapen att jag hänger rätt löst nöter alldeles för hårt. Egentligen borde jag bara bevisa att det inte spelar någon roll om jag är utbildad eller inte, jag kan göra ett sjujäkla bra jobb ändå. Kommer det en utbildad person som passar in i gänget ryker jag, det är bara ren fakta.
Jag har några val att göra och jag kommer fram till vettiga saker hela tiden men inget som riktigt leder någonvart. Studietidspressen ligger där den ligger och målet att kanske kunna söka högskola till kommande höst finns fortfarande. Vad vill jag mer göra? Jag vill resa till London och Alperna för längre perioder, jag vill plugga sex månader i San Fransisco, jag vill resa tillbaka till Australien, jag vill se Afrika, jag vill leva. Tanken att fokusera på att komma in på högskolan och sedan ta ett studieuppehåll efter en termin och göra åtminstone några av dessa saker känns vettigast. Pengafrågan då? För tillfället är jag heltidsanställd (Notera: För tillfället). De pengarna räcker just nu till Alpresan, därefter då?

Det är så många frågetecken, alldeles för många frågetecken. Usch för mitt kontrollbehov. Jag vill ha en plan. Jag hade en bra jäkla plan innan tiden hann ikapp, insikten att jag inte är nitton år i tio år till. Vafan liksom? Ännu ett frågetecken.