När måndagsdeppen går över.

Förra året när Toughest gick av stapeln hade jag ingen pojkvän att springa med så Fredrik fick duga, det är nog det roligaste jag gjort i löpväg och är så himla taggad på årets lopp. I min löparglädje som bara sprudlar just nu överväger jag att anmäla mig till Midnattsloppet i Augusti också, helst vill jag springa ett lopp i veckan just nu men det blir ju orimligt dyrt. Imorse insåg jag också att Lidingöloppet går av stapeln på min 23 årsdag, ska springa 3 mil på min födelsedag, hur skulle du vilja spendera din födelsedag liksom? Nej men nu har vi gett oss fan på att springa så då gör vi det också, jag och pappa. 

Igår blev det en mil i löpskorna, kunde sprungit ännu längre, benen bara gick och gick som en välsmord motor, när jag väl stannade kändes det dock rejält i musklerna, underbar känsla! Lever verkligen för att sprudla på sättet jag gör efter en bra prestation, att man kan må så bra bara av att springa en mil? Idag mår jag bättre än igår, man kan inte alltid vara på topp och det är ok. 

Nu är jag överdrivet taggad på livet, sådär jobbigt taggad för personer omkring mig.