Stockholm i mitt hjärta.

Om jag var religiös hade jag bett för så enormt mycket, jag skulle be för de drabbade av naturkatastrofer, de som dör av svält, de som faller offer för terrorism, jag skulle be för alla som faller offer för sådan fruktansvärd orättvisa och även för dem som orsakar den och sprider skräck i hopp om att min bön kan göra skillnad.

De orden skrev jag efter terrorattacken i Paris, idag hände det som inte får hända i min hemstad, det hände i min andra hemstad London för drygt två veckor sedan. Att skada oskyldiga individer finner jag inga ord för, jag finner inte heller ord för det som händer i Syrien just nu där alltför många oskyldiga faller som offer.

Att sitta en hel flygresa bort känns nästan värre än att vara på plats idag, det har aldrig betytt så mycket för mig att snart få krama om mina nära och kära för att känna att de faktiskt finns med mig på riktigt och inte bara över en telefonlinje.

Min älskade jävla stad.