När det snart är över.

Sitter hemma i London och inväntar att min rumskompis vill dra iväg på en minishoppingrunda, känns faktiskt otroligt bra att vara tillbaka och säkerheten att jag vill flytta tillbaka till Sverige såfort som möjligt har försvunnit. Trivs ändå himla bra här borta, omgiven av så bra folk som jag verkligen inte vill lämna. Det är väl först när tiden lider mot sitt slut man inser hur bra man egentligen har haft det. Tyvärr så verkar jag lämna inom två veckor, usch och fy vad jag inte vill det just nu. 

Utöver en shoppingrunda ska jag antingen ta mig till gymmet eller gå ut och springa ikväll, börjar leta desperat efter muskler nu men det ska gå på något vis. 

Imorgon är det iallafall valborg, jag är något otroligt taggad och det finns ett bord bokat för en champagne-frukost med en tjejkompis innan vi rullar vidare till Hyde park, har nog aldrig varit såhär laddad på valborg någonsin. 

London är livet, kommer sakna det något otroligt.