Bakslag

Träningen går utför, visst att jag höll igång men när knät började krångla igen ville jag bara krypa ner i sängen framför serier. Väl nerkrupen så känner jag mig trots smärta väldigt lycklig och rastlös, ingen lust alls till att ligga ner i sängen hela dagen. Jag vill göra saker, jag vill ut på nya äventyr och leva trots skadan. Det här är en känsla jag aldrig upplevt tidigare, när knät börjar krångla är det ner i depression direkt. Inte den här gången, det känns så fantastiskt underbart. Imorgon ska jag till gymmet och träna överkropp, det kan jag ju faktiskt göra utan att belasta benet. Sen ska jag förhoppningsvis ut och paddla i veckan också, funkar också fint utan att belasta benet. Jag tänker aldrig sluta le, med ett leende på läpparna kan du erövra hela din värld.