Moa Sandberg

När jag kom hit i September var mitt mål att inte vara en "Fuck up", jag var inställd på att få en nystart och vara en person som jag på något sätt ville vara som inte var jag. Det gick bra de första månaderna, jag träffade en kille, fick nya vänner och lyckades ändå väldigt bra i prestationerna i skolan. Livet var väldigt bra ett tag där, dilemmat kom när jag inte kunde låtsas vara en annan tjej längre, för ska vi vara ärliga skulle det aldrig hålla i längden. Så det tog slut med killen och jag kände mig så otroligt ensam. Det blev hur som helst December, jag hade jättemycket hemlängtan, jobbade alldeles för mycket men trivdes väldigt bra på jobbet då jag började känna att jag inte passade in i skolan längre. Jag tog väldigt mycket avstånd ifrån de vännerna jag hade fått i skolan då jag trodde att de inte skulle acceptera den jag faktiskt är, frispråkig och lite hyperaktiv. Det var ju inte tjejen de lärde känna under hösten, hon var rätt lugn och söt. Så fortsatte det in i

Sitter hemma i London och inväntar att min rumskompis vill dra iväg på en minishoppingrunda, känns faktiskt otroligt bra att vara tillbaka och säkerheten att jag vill flytta tillbaka till Sverige såfort som möjligt har försvunnit. Trivs ändå himla bra här borta, omgiven av så bra folk som jag verkligen inte vill lämna. Det är väl först när tiden lider mot sitt slut man inser hur bra man egentligen har haft det. Tyvärr så verkar jag lämna inom två veckor, usch och fy vad jag inte vill det just nu.  Utöver en shoppingrunda ska jag antingen ta mig till gymmet eller gå ut och springa ikväll, börjar leta desperat efter muskler nu men det ska gå på något vis.  Imorgon är det iallafall valborg, jag är något otroligt taggad och det finns ett bord bokat för en champagne-frukost med en tjejkompis innan vi rullar vidare till Hyde park, har nog aldrig varit såhär laddad på valborg någonsin.  London är livet, kommer sakna det något otroligt. 

Efter ett påskfirande på landet där varken mat eller sömn varit en bristvara känner jag mig redo för allt resten av min Sverigesemester har att erbjuda. Det är två lugna dagar nu innan jag och bilen åker upp till Sälen, lugna dagar där småsaker ska tas om hand, typ telefonsamtal, fixa läkartid osv.  Annars händer det inte så mycket annat än att jag utnyttjar min springskog till max och har kvalitetstid med mina fina vänner i Stockholm. 16 dagar flyger förbi när man nästan alltid ler. 

Ser alltid fram emot de här oplanerade dagarna, ifrågasätter dock varje gång de kommer varför jag gjorde det. De består för det mesta av att ligga på golvet samt att se hur mycket koffein jag kan dricka innan jag mår dåligt, det där harmoniska med att träna och läsa bok försvinner helt och byts ut mot rastlöshet. Sov hur som helst i 12 timmar inatt, tror det var behövligt och imorgon åker vi ner för påskfirande på landet vilket kommer bli hur bra som helst. Känns ändå sjukt att jag varit hemma i snart fyra dagar, tiden försvinner totalt och jag börjar känna att jag vill stanna kvar här nu. Överväger att gå ut och springa idag med, är verkligen så dålig på att styrketräna men kör på en en push-up challenge med min roomie som är kvar i London så lite muskler ska jag iallafall samla på mig. Det ska bli lite mer styrka på schemat snart, lovar. Klippte ju hur som helst av fem cm av håret, fräscht och så.

Vad jag saknat mest med Sverige? Kaffe och vatten, svenskt kaffe är oslagbart samt att dricksvattnet i England är riktigt äckligt. Vatten saknar jag visserligen på många sätt, Englands vatten förstör håret, det har dessutom dåligt tryck i duscharna så det tar en halvtimme att tvätta håret. Sjöutsikten är också saknad, kunde suttit på platsen nedan i flera timmar. Ikväll ska första springrundan göras längs Mälaren med Tomas och jag är så himla taggad. Ursäkta svamlet i detta inlägg, har inte sovit mer än sex timmar dygnet under för många dagar nu. Ska nämna att sommarjobbet är spikat nu vilket känns super, datum för definitiv hemflytt börjar också ta form, känns också jätteskönt. Mycket som börjar kännas bra nu trots att jag är så trött att jag ser i kors. Höll till och med på att somna hos frisören. Inatt blir det en ordentlig lång natt, morgondagen är helt oplanerad vilket också är underbart. Att bara kunna träna, läsa en bok, ta en promenad osv. Ska visserligen åka och hämta min

Väskorna står packade och jag försöker i frustration bestämma vilka kläder jag ska resa i. Dagen har hur som helst spenderats ute i sommarvärmen med min bästa rumskompis, kommer ju uppriktigt sakna henne så det gör ont. Att jag är så lyckligt lottad att få bo med en tjej som kommer gråta lika mycket som jag när vi skiljs åt är rätt fantastiskt.  Är hemma i Hässelby om mindre än 24 timmar, det absolut första som händer är att jag tar mig till kaffemaskinen för en kopp med ordentligt svart svenskt kaffe och därefter snöras löpskorna på och jag ger mig ut i skogen. Kommer bli en helt ok måndag. 

Om jag var religiös hade jag bett för så enormt mycket, jag skulle be för de drabbade av naturkatastrofer, de som dör av svält, de som faller offer för terrorism, jag skulle be för alla som faller offer för sådan fruktansvärd orättvisa och även för dem som orsakar den och sprider skräck i hopp om att min bön kan göra skillnad. De orden skrev jag efter terrorattacken i Paris, idag hände det som inte får hända i min hemstad, det hände i min andra hemstad London för drygt två veckor sedan. Att skada oskyldiga individer finner jag inga ord för, jag finner inte heller ord för det som händer i Syrien just nu där alltför många oskyldiga faller som offer. Att sitta en hel flygresa bort känns nästan värre än att vara på plats idag, det har aldrig betytt så mycket för mig att snart få krama om mina nära och kära för att känna att de faktiskt finns med mig på riktigt och inte bara över en telefonlinje. Min älskade jävla stad. 

Sagt i två dagar nu att jag ska börja packa, det går sådär. Utöver att jag tänker på packning så har jag köpt skor, skäms lite smått men jag saknar verkligen ett par bra vardagssneakers som fungerar till allt med en bra sula. Kan hända att jag använt ett par reebok under 1,5 år som nu är helt förstörda, det kan också hända att jag köpt ett par precis likadana. Ångrar inget, bästa skorna jag haft på mina små fötter.  Bortsett ifrån skor så är det magiskt väder ute och imorgon är det den sista skoldagen för mig på 2,5 vecka, sedan är det helgen då sommarvärme ska komma på besök så då ska all tid spenderas utomhus och så var det med det.  När jag säger att jag ska vara i Sverige under 16 dagar säger många "oj det var länge, kommer du inte tröttna?". Herregud, här sitter jag och känner att 16 dagar inte räcker till, eller att jag inte räcker till. Kommer fara och flänga runt som en tok, ändå känner jag att det varken finns tillräckligt av mig eller tid.  Kaos. 

Måndagar har varit rätt bra dagar, då jag börjar först vid kl 2 så hinner jag med både det ena och det andra innan. Sedan är dagen rätt så kort med bara två lektioner så jag kommer hem hyfsat tidigt, bra med måndagar ändå. Idag har jag hunnit promenera i solen och värmen i bara linne, gymmat och ordnat med sådana där tråkiga formella saker som måste göras. Att jag vid den här tiden om en vecka är i Sverige är SÅ skönt, är så övertaggad på att åka hem och vill bara börja packa väskan. Men jag ska njuta de sista dagarna, solen strålar och det är så otroligt varmt vilket tåls njutas av då jag vet hur vädret beter sig i Sverige. På en takterass någonstans i London. 

Att ha hemlängtan, det är en sån där sak som jag inte trodde kunde äta upp mig inombords. Men det kan det och det gör det. Det har nog främst att göra med att det är en vecka till att jag åker ut till Gatwick och jag kan verkligen inte tänka på något annat för jag vill bara hem.  Jag vet inte vad det är jag saknar mest men det jag vet är att det är de små detaljerna i vardagen och att jag har de bästa och finaste vännerna man kan ha. Sedan är nog detaljen att det inte finns någon konstant här, det är knappt några personer kvar som varit med sedan start och det är en sådan rullians på människor så jag har kommit till den punkt då jag inte orkar lägga energi på att lära känna dem.  Det som är fint med hemlängtan som vi sa till barnen när jag jobbade kollo var att, du har något att sakna vilket betyder att du har någon du älskar där hemma och därför är saknad något fint. Det intalar jag mig själv nu, ska gå ut i solen med lite bra musik i lurarna och tänka ut vad som ska packas ner