Det jag kallar verklighet.

Tillbaka till det jag kallar verklighet, vet inte riktigt vad jag ska känna, det är så spritt. Toksaknar Sälen och livet där uppe och att titta på bilderna är småjobbigt men gör mig ändå så otroligt glädjefylld och tacksam för de månaderna jag hade där uppe, hoppas innerligt att det blir en säsong till för mig.

Småsaker man reflekterat över efter att varit hemma i inte ens ett dygn, mina föräldrar bor i ett stort jävla hus, inget jag riktigt tänkt på tidigare. Mitt rum med garderob och "kontor" är nästan lika stort som den stugan jag bott i under vintern. Sitter i vardagsrummet på övervåningen och tittar omkring över golvytorna, mitt slott.

Gick upp till affären och höll på av ren reflex att lägga ner mitt personalleg som uppe i Sälen ger mig rabatt på köpet, svårt att hålla igen munnen och inte säga "personal" i kassan, då skulle jag garanterat bli idiotförklarad.

Det är mycket som far igenom mitt huvud, alldeles för mycket. Orden "Som vanligt" har jag hört några gånger, ifrågasätter hur mycket som kommer återgå till hur det var för 6 månader sedan, allt annat må återgå till det förutom jag, för jag är inte samma brud. I och med det kommer absolut ingenting återgå till hur det var.

Nu är jag inställd på att leva i min bubbla, träna, plugga och spendera tid med de individer jag trivs med.







Igår fick jag springa längs mälaren igen

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Som en karusell fast det är en stol

50 år och förlovning