Tackar livet.

Det här med examensarbete, vad det är svårt i början, och vad jag ser fram emot den där flaskan med bubbel som ska öppnas när vi är färdiga. Examen ja, det trodde jag inte att det skulle bli i somras. Eller att det skulle bli det visste jag, men inte att jag faktiskt skulle få ta examen sommaren 2021, tycker det är ganska häftigt vilken resa det varit och att jag snart kan titulera mig som sjuksköterska. 

Dagen och de kommande veckorna är egentligen bara att skriva, äta, sova, träna. Oliva tänkte komma hit och kvalitetstida lite ikväll till imorgon vilket uppskattas enormt, sånt som lyser upp distansstudierna i höstmörkret. 

Träningen är också en sån sak som lyser upp lite, träningen har alltid varit rolig men det känns bara som att den blir roligare och roligare. Även löpningen har jag börjat hitta igen, dock hamnar den fortfarande lite mellan stolarna men inte alls lika mycket som tidigare. Det är så förbannat härligt att springa, sån skön kontrast till den ganska tunga crossfiten. 

Jag mår sammanfattningsvis väldigt bra, livet flyter på och det händer ganska roliga saker just nu, mycket att se fram emot kommande månader men givetvis ganska mycket slit som vanligt. Vad gör det när livet ändå är så bra som det är, trots världens kriser i nuläget.