Det här med att vara arg.

Ångest och stress, det är det som fyller mig ikväll. Du vet när det bara rinner över och du plötsligt står och skriker på gatan med matkassar i händerna? Det var jag ett praktexempel på idag. I onsdags var jag i mitt esse, det var jag, brädan och min pappa på skidor hela dagen och livet levererade. Insikten att det inte är mitt liv kanske slog hårt, insikten att inte vara tillräcklig i sitt yrke börjar slå hårt det med. Att jobba i hemtjänsten, jag har varit där i en månad nu och jag vill bara skrika och göra min röst hörd. Jag älskar mitt jobb det är det inga tvivel om, jag älskar bara inte systemet. Till det mest ångestgivande i detta är ju att jag funderar på att sluta, jag vill inte sluta? Eller vill jag det? Är så tom på känslor men samtidigt så överväldigad.

Jag har ångest över att jag ska ha ett 14 h pass på söndag vilket jag faktiskt har energi och vilja till, jag har ångest över att bli illa behandlad vilket jag brukar rycka på axlarna åt, hålla huvudet högt och stänga av. Jag har ångest över stressen som jag egentligen inte tycker är särskilt jobbig för mina dagar brukar gå fort och vara rätt roliga. Men jag tänker så mycket kring systemet och det är nog det som ger mig mest ångest, jag kan inte förstå att detta är det arbete jag haft sämst betalt på? Då har jag arbetat sedan jag var 16. Jag frustreras över hur många det är som inte borde arbeta i hemtjänsten men som inte får något annat jobb och nöjer sig. Jag frustreras över hur värdelösa villkor det är på en sån viktig arbetsplats, och jag kan med allt jag har inte förstå varför samhället tillåter det att vara på det här sättet.

Jag kan fortsätta rabbla om saker som många tappar hakan åt, då har jag bara varit på plats i en månad. På en månad har jag blivit ombedd att arbeta med en aggressiv bakterieinfektion i handen, fått en riktig dags upplärning innan jag skulle köra solo, satt i mycket skuldkänslor för att jag tackar nej till pass pga. examination i skolan. Jag tycker om mitt jobb, villkoren och samhället måste se det osynliga arbetet som görs av dessa egentligen superhjältar.



Kommentarer

  1. Du är fantastisk finaste du. / svärmor ❤❤❤

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Som en karusell fast det är en stol

50 år och förlovning