Nästan April.
Att mars snart är slut och att vi går in i april är lite otroligt, i lördags blev det uteserveringspremiär i Jönköping med Olivia och Eric. Magisk helg för att sammanfatta. Livet i övrigt då? Det är lite rörigt som för alla andra just nu. Alla studier har övergått till distans, evenemang ställs in och jag träffar inte lika mycket folk som innan. Som alla andra.
Jag har tappat träningen lite de senaste veckorna för att jag har jobbat på tok för mycket, men nu är det lugnt för stunden och jag tränar det jag kan och vill. Vi åker ner till landet imorgon så det blir förhoppningsvis en del skogslöpning, ska ju förhoppningsvis springa Idre fjällmaraton i slutet på augusti så jag måste vänja benen vid långa distanser, är en hejare på milen men ska ju springa 4,5.
Träningen går ändå ganska bra, tror att kroppen fått rejäl återhämtning när jag ofrivilligt minskat passen, ändå lett till lite PRs vilket är kul. Det är roligt att se skillnaden på ett halvår nu, eller egentligen typ 4 månader när jag började våga lägga på lite vikter och inte mesa mig. Det roligaste är nog ändå att jag gått upp två kilo efter att ha stått still på samma vikt i två år, och hela tio kilo mer än som artonåring med matproblematik. Är ganska stolt över mig själv faktiskt.
Känner att huvudet tagit lite stryk av den intensiva period som varit och jag hoppas verkligen att jag slipper bli inkallad, vill hålla ihop och fortsätta styra själv. Men är det så läget blir är det bara att köra och hoppas på att studier och hälsan håller. Ser fram emot lugnet på landet under fyra dagar, kanske kan ladda om och slippa känna mig som en överkokt blomkål.
Jag har tappat träningen lite de senaste veckorna för att jag har jobbat på tok för mycket, men nu är det lugnt för stunden och jag tränar det jag kan och vill. Vi åker ner till landet imorgon så det blir förhoppningsvis en del skogslöpning, ska ju förhoppningsvis springa Idre fjällmaraton i slutet på augusti så jag måste vänja benen vid långa distanser, är en hejare på milen men ska ju springa 4,5.
Träningen går ändå ganska bra, tror att kroppen fått rejäl återhämtning när jag ofrivilligt minskat passen, ändå lett till lite PRs vilket är kul. Det är roligt att se skillnaden på ett halvår nu, eller egentligen typ 4 månader när jag började våga lägga på lite vikter och inte mesa mig. Det roligaste är nog ändå att jag gått upp två kilo efter att ha stått still på samma vikt i två år, och hela tio kilo mer än som artonåring med matproblematik. Är ganska stolt över mig själv faktiskt.
Känner att huvudet tagit lite stryk av den intensiva period som varit och jag hoppas verkligen att jag slipper bli inkallad, vill hålla ihop och fortsätta styra själv. Men är det så läget blir är det bara att köra och hoppas på att studier och hälsan håller. Ser fram emot lugnet på landet under fyra dagar, kanske kan ladda om och slippa känna mig som en överkokt blomkål.
Kommentarer
Skicka en kommentar