Moa Sandberg

Ska fan aldrig sluta le. Visste du att om man ler i 30 sekunder fast man inte vill så bildar kroppen ämnen som gör att man blir gladare? Har haft två sådana dagar, ska rocka dem tills de inte existerar längre. Fick ett jobbigt besked i torsdags som jag kommer skriva mer om när jag har all info på bordet men kort och gott så kommer verkligheten ikapp förr eller senare och saker blir inte som planerat. Någon gång skulle jag få åtgärda mina misstag eller spendera resten av mitt liv med att fly ifrån dem vilket inte är ett alternativ.

Att Olivia var här i helgen och förgyllde min tillvaro var helt magiskt, och idag har jag sovit i lagom många timmar och är jättepigg. Fick hur mycket energi av helgen som helst, nu kör jag fullt ös fram till jul, tiden försvinner verkligen här och om en dryg månad sitter jag på planet tillbaka till Sverige för att fira jul och får krama på mina nära och kära massor.  Har tappat träningen på senaste tiden och jag känner hur min kropp skriker efter aktivering, jag betalar ju inte 250 spänn i månaden till ett gym för att inte utnyttja det. Mår så bra i livet just nu, har de bästa vännerna man kan ha, bästa föräldrarna och det bästa jobbet med så underbara kollegor. Lyckligt lottade jag.

Idag är det måndag och jag känner redan du vet känslan att "Shit det är redan tisdag imorgon, fan va mycket jag har att göra", den här veckan är rätt fantastisk på sitt sätt med fullt ös. Den här kvällen har spenderats i telefon med Olivia i två timmar?! Nu ska jag komma igång med studierna men det går förhoppningsvis fort att skriva det som ska skrivas ikväll. Har alltså två tidskrävande skrivuppgifter samt en presentation på 15 minuter den här veckan. Känner mig inte stressad alls trots omständigheterna, dagarna bara flyter på i ett sjukt tempo och jag trivs som tusan med det. På fredag morgon kommer jag i varje fall stå på Heathrow och få krama om min fina vän, det kommer bli så himla bra.

Effektivitet är det bästa jag vet, den här dagen som började smått katastrofalt med hunger och knäsmärta vände raskt när en frukostbuffé fanns tillgänglig och därefter har allt bara flutit på fantastiskt. Struntar i att skriva om det tråkiga imorse och berättar istället om den jättestora frukosten/brunchen jag tryckte i mig med min favorit, därefter har jag jobbat hela dagen med fullt ös, gick ut och sprang med fin energi när jag kom hem och har därefter skrivit på min uppsats som snart är färdig. Någonstans när jag väntade på ett tåg pratade jag med Matilda också, saknar min goa tös, ändå tur att dagens teknik finns. I hopp om att bli klar med uppsatsen ikväll så att jag hinner titta på det senaste avsnittet av Greys Anatomy säger jag tack för mig.

Den här dagen har för det mesta varit fruktansvärt deprimerande, spöregn, kyla och försenade tåg. Någonstans på eftermiddagen slutade jag skaka av köld och började känna mig som en människa igen, då hade tyvärr nästan hela arbetsdagen gått men man ska vara glad för det lilla. Ikväll är det några avsnitt av en bra serie och sömn som gäller, imorgon ska jag upp tidigt för att äta frukost på "The Breakfast Club" innan jobbet, vilken magistart på en söndag. Bilderna i inlägget är ifrån en bättre dag när solen sken i samband med att lektionen var en Scavenger hunt där tjejerna tog hem segern, fotografifeelingen var på topp. Till skillnad ifrån hur det har varit idag.

"Fyfan vad du kommer festa sönder nu"- alla mina vänner hemma i Sverige. Förvånad över mig själv ändå, hur lite alkohol jag dricker jämfört med de senaste två åren, lever ett så extraordinärt vanligt liv i det här landet. I fredags var jag ute och jag är lite ledsen över att jag var tvungen att åka hem med sista tåget vid midnatt då jag var på ett så fantastiskt humör. Samlade istället för att vara ung&dum in några vuxenpoäng med att vara ansvarstagande över min sömn då jag hade min första riktiga arbetsdag i lördags. Vem är jag ens längre? Skämt åsido. Känns på något sätt som att jag har mer tid nu när jag har jobbet också, allt känns så mycket mer lättplanerat och strukturerat, tycker också att det låter bakvänt. Trivs hur som helst rätt bra med livet, nu ska bara träningen hänga med också, blivit dåligt med det senaste veckan. Otroligt goa tjejer, och jag. 

I onsdags innan jag hade min första betalda tid på nya jobbet promenerade jag ifrån skolan, det tog mig över en timme och jag ångrade mig halvvägs då jag inte hade de mest bekväma skor på mig. Insåg då att jag inte tagit mig tiden att faktiskt se hur otroligt vacker staden faktiskt är, det är alltid någon som sällskapar och stjäl fokus antingen i telefonen eller jämte mig. Så med fotvärk och vacker omgivning med magiskt väder är det en långpromenad att minnas. Ikväll ska jag möta upp mina fina vänner på en favorit-pub och ta några glas innan det är tidig hemgång för en ska upp och jobba imorgon, vilket liv jag kommer leva framöver. Skrev ihop ett veckoschema för både skola, jobb och träning och jag kommer till och med ha tid för ett socialt liv. Rätt fantastiskt eller hur?

Ett gigantiskt leende sitter bra trots lite stress över hur jag ska få ihop min vardag resterande månaderna då jag har gått och blivit med jobb. Det är inte vilket jobb som helst utan jag hamnade i en alpin-butik med en deltidstjänst, förstår inte riktigt hur mycket flyt jag fått sedan jag hamnade i det här landet. Jag undrar återigen hur mitt lilla liv kunde bli så himla bra?