Moa Sandberg

Insåg att jag varit tillbaka i över en vecka och inte slängt upp något inlägg om de senaste månaderna, de senaste månaderna har varit fruktansvärda det ska jag inte ljuga om, men i helhet helt magiska.  Bilderna får helt enkelt tala för sig själva. Ett av de första åken. En av de första ölen med Hannes Ställde oss på brädor för första gången på säsongen, låg mest i barnbacken. I December användes gymmet flitigt. På Lucia hade vi glitter i håret och ett fint gäng Det var förfest. Och Afterski. Först i backen med en supertös. Tog hem vinsten i brännboll Efter det hamnade jag på sjukhus. Vi var lediga men på jobbet ändå.  Vissa dagar hade vi mer att göra. Bästis kom upp och vi rockade backe Åkte alltså kalven runt två gånger, första gången med dom där två pinglorna Kvällar på TD- Lounge var ändå rätt mysiga Suddiga kvällåk En redig ostkväll med en mumsbit till vän. Jobbade som volontär på Vasal

Dagen har bjudit på en hel del hittills, åt min frukost i godan ro när jag fick världens träningssug, hoppade på cykeln och skulle bege mig till utegymmet, hittar jag dit? Det var ju nästan ett skämt, de har byggt om så mycket med cykelvägarna så jag vet inte riktigt vart jag hamnade, plötsligt åkte jag åt helt fel håll och då gav jag upp och cyklade hem igen, det blev en ordentlig cykeltur i varje fall. När jag kom hem och tänkte köra ett styrkepass hemma, vilka vikter hittar jag då? Mammas två kilos. Inser att det står ett 20-tal flyttlådor framför alla mina träningsredskap, bara att börja lyfta. Fick mig ett pass tillslut och nu är jag verkligen helt slut. Ska hoppa in i duschen och därefter blir det plugg och möjligt en promenad innan jag ska hämta pappa och äta middag, en av de bättre traditionerna vi har på just onsdagar. Solnedgång på klipporna igår. 

Godmorgon eller god förmiddag, vad det nu är. Tisdag vilket innebär skoldag, ska bege mig in till stan vid 12 och sitta i en skolbänk hela eftermiddagen, det ska bli kul tror jag, det är i varje fall nödvändigt då det just nu inte går så fort fram med mitt uppsatsskrivande, sjukligt frustrerande. Bortsett ifrån det så har min underbara tandinfektion kommit tillbaka, ger det en chans till att läka ihop med den medicin jag redan fått men sen får det bli ännu ett tandläkarbesök för det är verkligen rena helvetet. Igår blev det en lång kvällspromenad med den bästa Gabriel längs vattnet, det är bland det bästa som finns, den där sträckan som man kan göra hur lång man vill, med gott sällskap blir det bara bättre. Nu har jag lagt upp samma selfie på både blogg och instagram men jag var bara tvungen att nämna så att du som läser bloggen kan se och skratta åt det, färgskillnaden på min hand och mitt ansikte? Ser ju riktigt sommarfräsch ut om man bortser ifrån handen som varit täckt av en

Sprang en halvmil i förmiddags, vilken löparglädje, det var jag, naturen och musiken i lurarna, den lyckoenergin är svårslagen. Just nu sitter jag och kikar på lägenheter inför hösten som en tok, utbudet är inte gigantiskt vilket inte är förvånande och konkurrensen är väldigt stor så vi får se hur det går för mig. Ska försöka göra något utav den här dagen också, låtsas vara produktiv iallafall, fake it til you make it. Har riktigt söndagskänsla, bakis fast jag inte druckit en droppe, söndagsångest fast jag inte ens har levt med vanliga veckodagar på ett halvår. Känner av resten av stans söndagsångest helt enkelt. Oklart vad jag ska göra nu, hittat alla lägenheter jag kan söka, kört fast i uppsatsskrivandet och redan tränat för dagen, hej kom och hjälp mig.

Lägger till lite på listan över vad som tröstar en ledsen tös, choklad och vår, efter ännu en liten shoppingtur med skinnjackan på(absolut inte äkta skinn, sånt har jag inte råd med), denna gång med mamma sitter jag i sängen med kaffe och choklad och mår riktigt bra. Ska skriva klart uppsatsen och därefter får vi se vart jag hamnar denna lördag, förhoppningsvis i gott sällskap.

Att jag var smått otröstlig i onsdags ska jag erkänna, det var verkligen fruktansvärt men att igår sätta sig med studier och ta en lång promenad längs Mälaren gjorde hjärtat mycket lättare.  Idag mår jag som en lycklig prinsessa, tog en shoppingrunda och kom hem med ett par jeans, två tishor och lite träningskläder, fick även för mig att kapa fem cm av håret så våren come at me bro! Träningen kan också komma nu, ska komma igång ordentligt med det på måndag då jag förhoppningsvis är fullt frisk.  Lagom laddad på allt kommande 30 dagar har att erbjuda, det är en del och det kommer gå galant. 

Att jag nu sitter i Stockholm känns rätt bra, glida runt i träningskläder, traska längs mälaren, äta vid ett rent matbord och sova i den egna sängen, det är bra grejer. Igår var sinnet kvar i Sälen, idag är det relativt studiemotiverat och i Hässelby, laddat inför en sommarsäsong på kollo. En helg har jag på mig att packa ihop mitt liv efter kollosommaren och flytta till Jönköping, det är flera månader kvar dit och tid är det redan knappt om, det blir svårt att börja packa fyra månader innan om man säger så. Dessa veckor ska i princip spenderas som idag, i träningskläder, med studier, promenader och löprundor. Den 21 maj skriver jag mitt slutprov för kurshelvetet och den 22 maj åker jag med min superpingla Matilda till Kreta och blir lite bruna. Därefter är det sommarsäsong på kollo i Värmland som gäller. Bilderna är från skoterturen med jobbet, en bättre kväll.

Att jag fick ännu en smäll i bakhuvudet gjorde inte mitt liv bättre, på krogen dessutom, undrar hur lång tid det kommer ta innan jag vågar mig in i en hetsig folkmassa igen? Legat och mått illa med huvudvärk i två dygn, huvudvärken ligger kvar men nu är jag på benen igen och ska jobba imorgon, kan verkligen inte förstå hur mycket som hänt den här säsongen. Jag vill verkligen bara åka hem och påbörja nya äventyr. Det är 11 dagar kvar tills den röda lilla toyotan är fullpackad igen och jag är på väg till Stockholm där jag blir kvar i ynka tre veckor för att fullfölja studierna innan det blir en vecka på Kreta med min gosetös Matilda, därefter blir det en vecka hemma med förberedelser inför sommaren som ska spenderas på kollo som ledare. Jag är hur taggad som helst men också fruktansvärt livrädd, känns lite som att jag ska kasta mig ut för ett stup utan att veta om fallskärmen fungerar. Blir det en säsong till? I nuläget är svaret nej, jag har sökt tekniskt basår och vill komma igång