Coming clean
Jag räknar kalorier, det blev farligt tillslut och i somras tränade jag väldigt mycket och åt knappt 1000 kcal om dagen, när jag var ensam på landet började jag få mycket bröstsmärtor och knäna höll inte längre så jag tog beslutet att åka hem till Stockholm, om dessa krämpor berodde på att jag var undernärd vet jag inte men jag tolkade det så. När jag började jobba så slutade jag räkna och åt väldigt mycket istället, jag hetsåt nästan varje dag och vikten började komma tillbaka men det skrämde mig så jag började räkna igen.
Så har det fortsatt fram tills slutet på januari, hela februari klarade jag mig utan att räkna och känna pressen att hela tiden ligga på kaloriunderskott och ändå äta lagom mängder. Jag började räkna igen för en vecka sedan, jag mår inte bra av det och jag tänker sluta nu för jag orkar inte mer. Jag tänker träna som vanligt för att jag älskar det och mår bra av det men inte något mer skriva in varenda liten sak jag stoppar i munnen, det är inte kul längre. Dock blir det svårt att bli av med helt, min extrema medvetenhet om vad mat innehåller kommer finnas kvar länge, den exakta mängden kcal i en kanelbulle eller morot men det är kanske något bra som kommit ur det på något sätt? Det kan vara bra att ha någorlunda koll på vad matvaror innehåller.
Det här har varit mitt sätt att ta kontroll över någonting när allt annat bara gått åt skogen, det har varit mycket annat också men detta det största och det som påverkat mig mest.
Lägg av med detta nu, det blir ett beroende, en farlig besatthet och jag inser mitt problem och tänker ta tag i det och ingen kan må bra av en sån här sak. Jag uppmuntrar till träning och glass. I´m OUT.
Så har det fortsatt fram tills slutet på januari, hela februari klarade jag mig utan att räkna och känna pressen att hela tiden ligga på kaloriunderskott och ändå äta lagom mängder. Jag började räkna igen för en vecka sedan, jag mår inte bra av det och jag tänker sluta nu för jag orkar inte mer. Jag tänker träna som vanligt för att jag älskar det och mår bra av det men inte något mer skriva in varenda liten sak jag stoppar i munnen, det är inte kul längre. Dock blir det svårt att bli av med helt, min extrema medvetenhet om vad mat innehåller kommer finnas kvar länge, den exakta mängden kcal i en kanelbulle eller morot men det är kanske något bra som kommit ur det på något sätt? Det kan vara bra att ha någorlunda koll på vad matvaror innehåller.
Det här har varit mitt sätt att ta kontroll över någonting när allt annat bara gått åt skogen, det har varit mycket annat också men detta det största och det som påverkat mig mest.
Lägg av med detta nu, det blir ett beroende, en farlig besatthet och jag inser mitt problem och tänker ta tag i det och ingen kan må bra av en sån här sak. Jag uppmuntrar till träning och glass. I´m OUT.
 |
| Vad hände med den här lilla glada krabaten? |
Jag förstår hur det känns. Jag vet hur det känns! Det måste vara jobbigt för dig att vara så medveten om varenda smula som stoppas i munnen, att känna hur allt kretsar kring mat och träning. Det är jobbigt! Det kommer dock inte att vara så här förevigt, du är en stark tjej och du kommer anvönda din styrka för att bli fri, om det nu sker på egen hand eller mer hjälp spelar ingen roll. Ta hand om dig nu så tar vi en sushi i Uppsala snart!
SvaraRadera