Moa Sandberg

Hälsan. Alltid är det något. I våras var jag så lycklig i att inte har några krämpor så jag körde in i kaklet. Sen fick jag en hjärnskakning mitt i sommaren. Den har jag aldrig blivit bra efter. I måndags kuggade jag tentan som varit så viktig. Det är okej, jag hade knappt sovit på tre veckor på grund av ryggsmärtor under nattetid. Jag kunde inte sitta ner dagtid innan det på grund av ryggen vilket inte underlättade pluggandet direkt. Så först strul dagtid och sen nattetid, kroppen och jag kom inte överens den här hösten. Men det som varit absolut mest kämpigt har varit huvudet, att inte ha återhämtat mig. Från att vara väldigt högpresterande och kunnat sitta 10 h i sträck utan problem, nu blir hjärnan blomkål efter 2-3 h. Från att ha haft en välfungerande studieteknik till att behöva lära om under en så tuff termin som det varit? Jag har inte förstått själv vad det varit för fel, men har nu fått akut läkartid nästa vecka för att få hjälp. Känns även som att dyslexin blivit värre, tinn...

Näst sista träningspasset innan jul gjort, oj vad jobbigt det var idag. Men kul såklart, tyckte absolut inte det där efter 4 varv, då var jag övertygad om att dö men det gick ju bra idag med. Imorgon blir det 05.30 passet med Clara, gosfrukost och sen kommer Olivia upp över dagen innan vi åker till Stockholm(eventuellt?) jag hoppas det.  Har tappat löpningen rätt mycket de senaste veckorna, har inte velat ge mig ut i mörker och regn. I tisdags var jag och Koda ute halva dagen, lekte och utforskade. Han älskar att springa med oss så tror det kan bli en bra löparhund av honom när han blir större. Tacksamt i Hässelby är att jag faktiskt kan fokusera på löpningen, längs mälaren. Koda kan vara hemma med mamma och pappa så jag kan få in några mil i dagsljus. Drömmen, vad jag saknar det.  Ser så mycket fram emot allt som kommer nu under en veckas tid, familjen, miljöombyte, vänner och vila. Lyckligt lottad att ha så mycket fint att se fram emot. Ska såklart plugga några h om d...

Min mor påpekade att jag inte uppdaterat om Koda, eller hon fick mig att komma på att det borde jag kanske göra för er tre som läser. Koda mår jättebra, han är lite tjurig för att jag måste plugga så mycket som jag gör men han blir nog gladare på mig efter nästa vecka när tentan är skriven. Jag mår desto sämre, min rygg har börjat strula nattetid? Ilningar i höfterna som är det mest smärtsamma hittills med min problemrygg. Men det är bara fortsätta nöta rehab antar jag. Kan hända att jag var smärtfri, slutade rehaba och sen blev sämre igen. Känns det igen kanske? Samma melodi varenda gång, men nu ger jag mig fan på det då det gör så förbannat ont. I helgen var vi och åt julbord på Söderköpings brunn Niklas och jag, det var underbart mysigt. Matkoman efteråt vad inte helt rimlig men med lite julfilm och mys överlevde jag det också. Nu sitter jag och pluggar för livet känns det som, känns dels som att jag kan mycket men samtidigt ingenting alls. Nu kör vi veckan ut och skriver tentan...

Helt slut. Skulle tränat imorse men kroppen sa strikt nej. Överväger en löptur i eftermiddag/kväll när Niklas kommer hem, får se vad kroppen säger. Ligger nu i sängen och har minst 10 A4 att skriva innan jag kan ta fredag. Kommer ju absolut att stensomna förr eller senare om jag ligger kvar här, men ryggen vill inte sitta idag, har för ont. Plugget går faktiskt okej, känns som jag börjat reda i det rätt bra för att få ut det väsentliga. Och att jag faktiskt förstår, det är en rätt skön känsla. I helgen ska vi ner till Söderköping och mysa, byta studiemiljö lite också, börjar tröttna lite på lägenheten. Koda mår inte jättebra för tillfället, han verkar ha ont någonstans och vi kan inte avgöra vart. Pratat med veterinär som sagt att vi ska åka in om han blir sämre. Usch för den här känslan, tänk att jag ska gå runt med den där oron resten av mitt liv nu? Att ha något att rå om så mycket, var kanske inte helt redo på den känslostormen. Men vi mår okej i nuläget. Älskade tuss. ...

Två veckor till jävulstentan, jag har hittat motivationen igen och ser på något underligt sätt framemot dessa två veckor med 10 h plugg om dagen. Kul ju? Skämt åsido. Mår toppen i övrigt, marklyfte idag och har inte alls ont, overhead squats gick för första gången helt okej(?!). Studsade runt i eurofi på träningen idag och har nästan löjligt med energi. Somnade innan 20:00 igår så är äntligen utvilad! Koda är världens finaste och duktigaste hund, känns som att han verkligen hör hemma här hos oss och vi älskar honom så förbannat. Igår firade vi första advent med Saga och Simon, spenderades på julmarknad och sedan gjorde vi ett minijulbord. Helt klart välspenderad söndag. Nu ska jag ta tag i tentaplugget och duscha, blir givetvis bus i snön med Koda under dagen så vi får springa av oss lite. Bästa som finns. Min absoluta favorit.