Moa Sandberg

I söndags hämtade vi äntligen Koda! I stunden ligger han och sover efter en riktig busmorgon. Vi har snabbt kommit in i rutin och han är exemplariskt duktig, trodde inte i min vildaste fantasi att allt skulle gå så bra. Det är verkligen så himla mysigt och det känns som att han varit här sen alltid, världens finaste hund. Studiemotivationen börjar komma tillbaka nu också, trots att jag är döförkyld kämpar jag på. Mår något bättre idag men tror att det beror på mängden förkylningsmediciner jag stoppat i mig, så ska inte intala mig att jag är frisk än. Men jag satsar på att kunna träna igen på torsdag. Tänkte bara dyka in och säga att allt gått så bra med Koda, jag ska ta tag i plugget nu när han sover. Lagom rutin det där, han sover så mycket om dagarna så jag får en del gjort. Även om jag skulle kunna ligga och titta på honom hela tiden, så clychig är jag. Tur att jag har alla dessa sjukdomar att fokusera på. Nu skriver jag klart om diabetes innan lillis vaknar och det blir fullt ös

Mensvecka är det värsta jag vet, jag blir som en zombie. Även om det blivit mycket bättre och jag inte ligger med mördarmensvärk längre vilket är det enda jag kunde begära med tanke på hur ont jag haft. Livet fungerar ju igen, det är bara lite mer kämpigt dessa dagar. Nu är vi dessutom inne på sista området innan tentan, tentan jag måste sätta. Kuggade min första tenta i måndags vilket känns förvånansvärt okej? Visserligen är det en rimlig tenta att ha efter sig men ändå, det känns bra att ha den gjord så fokuset kan ligga på det riktiga monstret eller vad jag ska säga. Tänkte skriva allt klart denna vecka så jag bara kan fokusera på rent tentaplugg. På söndag hämtar vi lillis, jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag ifrågasätter verkligen allt, men det känns bra och det kommer att bli så bra. Känns så himla overkligt. Vi läser på och förbereder oss så långt vi bara kan i dagsläget, vi kan inte göra mer. Idag ska vi köpa det sista till hemmet för att "valpsäkra" lägenheten,

Halvvägs genom november, 9 dagar kvar till att vi hämtar Koda, 3 veckor kvar till första advent. Kom precis hem ifrån crossfiten, morgonpass i vanlig ordning och idag var kroppen absolut inte topp, hjälp vad jag kände mig långsam. Men det är okej det med, kände först att jag är värdelös för att jag inte kunde prestera som jag kanske gjorde igår men slog bort tanken lika fort som den dök upp, det går inte att alltid ha kanon dagsform. Viktigt att påminna mig själv om det just nu med all prestationsångest som konstant nöter. Praktiken är avslutad och jag är tillbaka i skolan, känns så skönt att träffa människor jag faktiskt tycker om. Denna vecka är en sådan där inte en kväll varit ledig och jag ser ingen i sikte heller, känns skönt att ha allt fullspäckat till att vi ska hämta Koda så jag kanske kan hantera längtan bättre, fokusera på annat. Helt otroligt hur mycket vi längtar efter den lilla tussen, visste inte att det gick. Det ska bli så mysigt. Löpningen har hamnat lite smått på

Måndagmorgon. Sista veckan på praktiken och det är nu jag känner att jag börjat komma in i det, dagarna kommer gå svinfort. Varit och hälsat på valpis i helgen, fortfarande överfylld av kärlek för den lilla klimpen. Nu är det mindre än 3 veckor till att vi ska hämta hem honom, känns så overkligt. Ännu mer overkligt är att jag har en tenta emellan? Har jag börjat plugga? Nej. Till något roligare, är mer eller mindre färdig med min ansökan till utbyte i Kenya! Wow. Ska bara korrläsas av någon utomstående så är det klart sen. Bara att skicka in. Tänk vad 7 veckor i Kenya med praktik kan ge? Skräckblandad förtjusning delux. Denna vecka ska jag träna, förhoppningsvis plugga lite, ha en rätt ledig helg och bara längta lite efter Koda. Har känt mig så himla hängig denna helgen och trott att sjukdom är på g att bryta ut men verkar ha klarat mig. Tror att det handlar om en kropp som behöver vila snarare än en förkylning då jag mår mycket bättre idag efter en heldag i sängen igår. Tror det