Moa Sandberg

Nu börjar andra halvan av praktiken, det känns okej än så länge och jag är rätt laddad på resten av passen. Vet inte om jag är helt fungerande längre då jag sover så dåligt, börjat stressdrömma och då reagerar kroppen med att bli pigg när jag måste sova då det blir något ångestladdat runt just sömnen. Fått en natt ordentlig sömn på en vecka, men jag kämpar på. Tränar som en idiot också för att trötta ut vilket fungerar rätt bra och att hålla en vettig dygnsrytm. Sen kan nog vissa hävda att en vettig dygnsrytm inte är att gå upp 05.20 men jag mår som bäst då. Idag ska jag till sjukgymnasten igen, förhoppningsvis sista omgången. Men jag tror inte det. Haft rätt många bra dagar på rad nu men just igår och idag har jag haft rätt ont, just när jag började känna mig hoppfull. Men det går ju åt rätt håll, tidigare hade jag ännu ondare än idag dag ut och dag in. Annars då? På lördag ska vi hälsa på valpis och imorgon ska vi äta middag med ett gäng vänner. Helt rimlig helg känner jag. Tänk

Måndag morgon, helgen har spenderats i Stockholm och Gävle med familjen, urmysigt. Haft tre veckor med tuff teori och mycket att göra, nu börjar tre veckors praktik på sjukhuset och jag är så taggad. Å andra sidan är jag idag så nervös att jag nästan kräkts flera gånger, ska iväg på ett crossfitpass om 30 min för att kanske lugna nerverna lite, får se hur det fungerar. Det som är skönt är att det verkligen endast är praktiken att fokusera på, skoluppgifterna är klara och nu är det bara att upprätthålla kunskapen under dessa veckor så är jag redo för tenta-p när jag kommer tillbaka. Vet inte vart denna nervositet kommer ifrån, får jag gissa känner jag att jag inte kan tillräckligt ännu, att min egen insats under denna termin runt just det praktiska inte varit strålande. Men jag vet ju med mig att jag kan och är snabblärd så jag borde inte oroa mig, aldrig haft svårt med praktik. Men av någon anledning känns det annorlunda denna gång, aldrig känt så här förr. Hoppas det går över, och a

Ny vecka, kroppen har ännu inte återhämtat sig efter lördagens bravader. Illa. Längtar efter att ha vår lilla Koda att värna om istället för att röja runt och må skit i två dagar? Börjar sluta förstå syftet med det. Men kul hade vi iallafall. Jag ska om en timme till gymmet och hoppas träna bort denna känsla, och ta resten av dagen med storm. Ska springa en vända på stan, har äntligen tid hos sjukgymnasten för min havererade rygg och sedan en kvällsaktivitet med fadderiet. Ungefär så ser varenda dag ut denna vecka, satte mig och försökte få ihop en veckoplanering, få in träningspass och studietid, inte en ledig kväll. OCH jag flyger till Skottland på fredag till Olivia, det ska bli underbart! Det enda jag har lite småpanik över är min rygg, jag ska sitta på ett flyg i 4 timmar, aj aj. Hoppas på underverk hos sjukgymnasten idag. Livet rullar i övrigt på, börjar känna att jag har kontroll på skolan och att denna termin kanske kan gå runt ändå. Nu ska jag iväg och träna. Let´s go vec

Hej och godmorgon! Tänkte på saker som jag skulle vilja dokumentera och se tillbaka på och kom att tänka på min akne. För 2,5 år sedan började jag få små finnar, inget större med det, det var då min p-stav efter 7 år fick kroppen ur balans. Notera att jag varit väldigt välsignad under tonåren i aknevärlden och klarat mig otroligt bra. När jag sedan blev tvungen att byta min p-stav då det inte var hållbart för min kropp längre satte jag in en spiral med minst hormon på marknaden(efter kopparspiral då), i hopp om att så lite som möjligt skulle påverkas i kroppen. Oj vad fel jag hade, Våren 2018 hade jag plötsligt bölder i ansiktet, vägrade lämna lägenheten i perioder. Letade efter vad som helst som kunde hjälpa, under ett års tid gick jag runt med dessa, klämde dem då de gjorde otroligt ont för de satt så djupt. Jag vet att jag kanske borde gått till en läkare men nu gjorde jag inte det. Det lättade något i våras(2019), men det uppkom fortfarande frekvent, tacka gudarna för en bra hudvå