Skål!

 Skål säger jag, trots tvivel på mig själv så blev det ett glädjebesked idag! Är färdig med hela termin 1 utan att ha något kvarhängande att skriva om, vilken grej! Vad har terminsuppehållet bjudit på? Övernattning på Yasuragi med mamma, så himla mysigt så jag vet inte vad. Romme med pappa, även övernattning och jag finner inte många saker så rogivande för själen som att åka på min planka. Vi hade otrolig tur med de dagarna vi valde att åka dit, var i princip helt folktomt så det var bara att åka upp ner upp ner utan att stå i någon liftkö, så en dag i backen ska vara. Har även fått in ett gympass och en mil i löpspåret, blir nog en mil till när jag ändå är i Hässelby och kan springa längs Mälaren i skogen, helt klart bortskämd här.

Har kort och gott laddat upp batterierna för termin 2 och mottagningsperioden, det blir fullt ös i två veckor då jag är fadder och ska hänga med alla nya studenter och se till så de känner sig någorlunda hemma på campus, ska bli så himla roligt!

Imorgon åker jag hem till Norrköping till min Niklas, har haft en del hemlängtan denna gång vilket jag inte haft på samma sätt förut. Så det ska bli himla skönt att komma hem och kunna gosa med honom, gå till mitt eget gym och återgå till en liten vardag.

Vill passa på att kort sammanfatta min första termin på sjuksköterskeprogrammet när jag ändå skriver. Hamnade väldigt snabbt i "livets gäng" som hållit ihop sedan dag ett i princip, så fina människor. Har dock känt sedan start att jag inte riktigt passat in av och till, testat mig fram och det har kanske upplevts lite lustigt av omgivningen. Nu känner jag ändå att jag har landat lite och känner mig väldigt trygg på campus vilket jag antar är väldigt normalt, att det tar lite tid innan man får den tryggheten. Sen har det varit en liten kamp för mig att stabilisera mig själv som individ och inte som par med Niklas som har sin stadga här, det är en balansgång att inte glida med in och bli "Niklas flickvän" i umgänget. Det är en sån sak som jag har tyckt är rätt jobbigt men är ändå väldigt tacksam över att vi redan hade "en" umgängeskrets på plats, så vi inte satt ensamma. Allt som allt så tog det ett halvår innan jag hittade hem i Norrköping och jag planerar att stanna kvar nu.