Lång utlämnande uppdatering.

 Sitter i min gröna sammetssoffa och dricker grön matcha, låter snobbigare än vad det är. Imorgon ska jag skriva en omtenta som ger mig magont och ångest. Så mycket ångest att jag inte klarar av att jobba, och knappt att plugga. Jag har varit hemma i nästan 3 veckor, det känns inte alls bra. Samtidigt som jag verkligen har börjat låta mig själv läka igen, jag trodde jag var friskförklarad och körde på i 200 och sen sa det bara krasch. Nu är jag här, klättrandes uppåt igen och fast besluten om att inte trilla dit en gång till. 

Investerar så fruktansvärt mycket i mig själv just nu, yoga, psykolog, matcha och annat nyttigt. Tror det är bra, jag och min kropp behöver det. När tentan är skriven blir det mycket prioritering på mig själv, rutiner som jag behöver för att fungera. För ett halvår sen skrev jag en "må bra- lista", den ska med i min vardag igen. Jag ser den fortfarande varje dag, varje gång får jag lite ångest över att jag inte ger mig själv de sakerna. Men det ska jag göra igen, snart. 

Det som är frustrerande med det jag just nu lever med är att jag vet om allt som skulle underlätta för mig, hur jag gör i vardagen när jag mår bra. Det är inte det att jag mår dåligt egentligen men du förstår. Jag vet alla dom där sakerna, problemet är att tanken på att göra dem ger mig ångest, så mycket ångest att jag inte fungerar som människa. Det är inte "bara" att göra det, eller bita ihop, det är myrsteg, små lättare uppdrag som leder till den större saken jag normalt faktiskt gör. Det är helt sjukt, för jag trodde aldrig att det kunde bli såhär illa, och då har jag inte ens gått hela vägen in i väggen. 

Det var en liten lägesuppdatering, på onsdag ska jag försöka gå tillbaka till jobbet. Då vi hoppas att mycket ångest är låst i tentan, men vi får se. Myrsteg som sagt. 

Sådär glad är jag trots allt oftare än sällan.