Moa Sandberg

 Håll i och håll ut, det är det citatet som kör rally i mitt huvud. För jag ska vara ärlig, nu börjar det bli riktigt jobbigt med distansläge och minimalt socialt umgänge. Jag vill även vara tydlig med att säga att jag förstår att det finns dem som har det betydligt värre än mig och mår betydligt sämre. Men jag vill ändå uttrycka min frustration just nu för att jag dels har en känsla av klaustrofobi i vår lilla tvåa, samtidigt som jag har ett stort hål i mig som brukar fyllas av härliga sociala interaktioner men inte gör det längre på grund av världssituationen just nu. På toppen av tårtan så lägger vi en rejäl hög stress vilket inte gynnas av att inte kunna ladda batterierna med sociala sammanhang som jag fungerar bäst av. Tacka vet jag träningen, utan den hade jag gått under totalt, då hade jag vikt mig vid det här laget så jag slår ett slag för fantastiska NTC.  Nu är det däremot en ynka vecka kvar av hemmasittande innan det är åtta hela veckor med verksamhetsförlagd utbildning, oj

 4 veckors examensarbete har kört igång, vi försöker parallellt njuta av det magiska vintervädret och jag tycker vi får till det ganska bra med långpromenader och löprundor, varvat med artikelanalys och allt som hör examensarbetet till. Livet flyter i stort sett på väldigt bra, det är många bollar i luften och nästan bara roliga sådana.  Livet är summerat väldigt bra, mamma och pappa var här i helgen för att ha lite kvalitetstid och se den fräscha lägenheten. Så roligt att visa resultatet efter allt slit. Det är även så otroligt skönt att bara kunna bo i lägenheten och att den faktiskt är färdig, fotad och upplagd hos mäklaren. Till och med lampknappen i sovrummet är fixad, den har inte varit komplett på 2,5 år.  Vi springer annars på visningar, tränar och kör på i en vardag som är helt underbar. Hjälp vad bra jag mår just nu, mått bra väldigt länge ändå. Det har varit två intensiva veckor med studier så det känns otroligt skönt att bara kunna fokusera på examensarbetet, lite annat i s