Moa Sandberg

Hej Nollan, hej Moa för ett år sedan. Nu har nolle-p dragit igång och jag är din fadder, jag har spenderat hela våren tillsammans med de andra faddrarna och planerat dom här två kommande veckorna för att just du ska få en så bra start på universitetslivet som möjligt. Jag är ledsen om det är lite rörigt men vi gör vårat absolut bästa och hoppas att du har kul.  Igår läste jag igenom inlägg jag skrivit senaste året, det tog inte så lång tid då jag inte skriver så mycket längre. Hittade ett inlägg ifrån min första dag på nolle-p, nyinflyttad, hade sprungit en utforskningsrunda eftersom jag inte hade en aning om området, kände inte en kotte och var livrädd över att inte få några vänner. Allt har ju löst sig, skolan har gått bra och jag börjar om en vecka termin 3. När termin 3 är över är halva utbildningen förhoppningsvis färdig, ser fram emot detta läsår. Ryktet säger att denna termin kommer vara den tuffaste av alla, men det känns okej, vi stålsätter oss och jag har aldrig känt mig

Jag vet att jag inte uppdaterar för dig som fortfarande läser ibland, hej Saga, Karin och Mamma! Så tänkte lägga upp något för er skull, men även skriva av mig lite för min egen. Vilken sommar jag har haft, den startade med att jag nästan sprang ett marathon in i den berömde väggen. Drog ner på jobb och allt och bara levde lugnt i en månad. Är så tacksam över omgivningen som hjälpte mig att bromsa innan det faktiskt skulle ha varit försent.  När jag började må bättre fick jag hjärnskakning som jag ännu lider av en månad senare med migränanfall och sporadisk tinnitus(vet inte ens om man kan ha sporadisk tinnitus? det piper ibland helt enkelt, sjukt irriterande). Vi har klämt in en riktig semestervecka i slutet på Juli med familj, vänner och kärlek, det var helt kart en av de bästa veckorna på enormt länge. Jag och Niklas har firat två år ihop och lycklig är jag över att jag hittat en så fin kille att spendera livet med, han är min bättre hälft. I augusti har jag bara jobbat och mått