Moa Sandberg

Tacksam är jag över att sommaren bestämde sig för att stanna ett tag till när jag är ledig i Stockholm, tacksam är jag också över att Hannes och Fredrik kom upp och kramade om mig nu när det är flytt till London om 23 dagar. Igår bestämde vi oss i varje fall för att gå på Gröna Lund, tror uppriktigt inte jag varit i en nöjespark på sex år? Hade glömt hur roligt det var, skrattade något enormt mycket i sommarvärmen och det var en sån där dag man kommer leva på när höstmörkret kommer. På tal om London så smyger sig den resan på med stormsteg, det känns rätt overkligt och det är nog det mest själviska beslut jag fattat i hela mitt liv. Men det är också det beslut som känts mest rätt, även om jag inte riktigt greppat att det händer själv ännu.

Allt jag gjort senaste dagarna har handlat om att skicka massa post med viktiga papper för ett sånt där stort beslut jag fattade för några veckor sedan som involverar ett flygplan och uppsägning av lägenheten i Jönköping. Vad gör jag i Stockholm utöver det? Jag önskar att jag kunde börja träna ordentligt men det kommer inte hända förrän jag har kommit till en vårdcentral med min hosta, annars umgås jag med nära och kära. På tal om nära och kära så kommer alldeles strax två favoriter och hälsar på, ska bli magiskt.

Nu har jag landat i Stockholm efter en hel sommar i Värmland som kolloledare, det har varit en magisk sommar men också den tuffaste under mina 20 år i livet, mer orkar jag inte utveckla då det är förjävla speciellt det där jobbet. Det första som hände när jag kom hem var att håret rykte och det känns bra, även ögonbrynen färgades som vanligt men de har tydligen utvecklats och blivit supertjocka?! Gårdagens chock. Idag ska jag få spendera dagen med Gabriel som jag snart ska möta upp när jag fixat klart med telefonsamtal och tråkiga papper, dagens måsten helt enkelt.